Pi har en tid diskuterat Utvandrarna, framförallt aspekterna att de aldrig fick åka hem, och att de saknade sitt äppelträd.
Pi: "Kristina från Duvemåla", vilken jävla dålig titel. "Vem käkar mina äpplen nu" borde den hetat.
Pi: Tappad bakom flötet. Det är därifrån det uttrycket kommer. För flötet är ju båten.
Bell: Nnnej...
Pi: Du kunde ju funderat på det en stund i alla fall.
Pi: (på östgötska) Hörru Kristina. Har du hört. De säger att det är en ädelmetall, men det kan det ju inte ha varit. Det är ju sand.
Labels:
aggressioner,
geografi,
känslor,
kemi,
kultur,
mat,
missförstånd,
musik,
pi,
slutledningsförmåga,
svenska,
växter
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment