Pi: Jag älskar arga akademiker. De är det bästa som finns.
Bell: (ler stort för första gången på två veckor) Ja men jag är ju det!

Bell: Do you know what I want, actually? You know those stilts you can jump with? That look like raptor's legs? I'd like one of those.

Pi: Mummel mummel hihi sova. Typ det bästa du har sagt.
Bell: (...) Fast det var nog inte det jag sa, men...

Pi: Men det känns ju så dumt att du sitter här och gör det du ska och jag sitter och spelar Mahjong.
Bell: Vad behöver du göra?
Pi: Jag ska måla femton bilder och skriva en uppsats-- eller, en bildanalys, och måla klart mitt vaginamynt. (...) Jag ska bara spela färdigt först.

Jonfen: Jag hatar att baka. Kan jag inte få programmera bullar istället? Kan skriva ut några snabel-a:n.

Pi: Men vi ses inatt då så fixar vi lite du-vet-vad.
Bell: Jordgubbar?
Pi: Du är ju nästan lika bra som jag på att bevara en hemlighet.
Bell: Vadå, jag sa ju inte att vi skulle stjäla dem.

Efter en otrevlig blick in i det förflutna.
Bell: Jag vill ju bara gottgöra det onda jag har gjort.
Pi: Jag vill ju bara dö ifred.

Jurassic Park.
Pi: Vad smart ändå att ta den nördiga killen, det är ju ingen som misstänker honom.
Bell: Nej. Fast han är ju hacker.
Pi: Ofta. Han är ju tjock! Han kan ju inte hacka sig ner till sitt eget digestive system.
Bell: Han kan inte ens hacka en gurka.

Pi: Kunde de inte uppfinna något lite roligare än dinosaurier?

Bell: Hade det inte varit smart om man uppfann dinosaurier, fast pyttesmå?
Pi: Du menar ödlor?

Bell: Vet du vad jag vill ha? Autism.

Bell: Det känns som att allt blir mycket lättare då.
Pi: Aufthgh-- (suckar djupt)

Pi: När jag dör, vet du vad jag vill ha i present då?

Pi: Var är min väska?
Bell: Borta.
Pi: Men jag behöver en mamma, jag klarar ju inte livet!

Man kan köpa en bit av Berlinmuren för 5 Euro.
Pi: Jag vill äga en bit av Berlinmuren.
Bell: Vi måste ju gå och se den, det är ju klart.
Pi: Alltså, men jag vill mest bara äga den.

Pi: Några sista ord innan jag dör?
Bell: (...) "Bara... äga... den..."

Bell: Jag vill ju bara ha det bästa av två världar, är det för mycket begärt?

Uppsatsdags.
Bell: "What costs (financial or otherwise) do any of the characters in two of the set novels incur in the pursuit of their desires?" Ganska lätt men jag behöver bevis också.
Lol: Aha. Answer equals time plus money plus tiny squirrel.

Lol: Appropå squirrel så gjorde min mamma en rätt kul felsägning innan. Hon skulle säga postkodlotteriet, men lyckades få det till postlådkotteriet. Jag tycker personligen att det låter mycket trevligare.
Bell: Ja, de lägger kottar i brevlådor!
Lol: Kanske kommer det en ekorre med slips och delar ut dem personligen.
Bell: Jag hade ändå blivit lite glad, istället för att mötas av en tom brevlåda på morgonen så ligger där en kotte med en liten rosett runt.
Lol: Jag måste göra en skylt till min brevlåda.
Bell: Ja! "Inga kottar tack!"

Bell: Jag måste ha en sån, helt seriöst. Man kan ju skriva vadsomhelst. "Ingen makrill, tack!" "Inga tromboner, tack!"

Bell: Fy fasen vad bra det hade varit om jag säg, postade en kotte till dig, och då sätter du upp en "inga kottar" skylt på din brevlåda; vad ska brevbäraren göra då liksom?
Lol: Vi måste prova! Fast jag hade ju gått miste om en kotte...
Bell: Nej, du bygger bara ett litet hus av glasspinnar, inreder det, syr gardiner och sånt, så sätter du några andra kottar där. Lite får man ju fatta själv som brevbärare. Så ställer du det bredvid brevlådan.

Trillian: Jag skulle ju dö för att få presentera "Fabienne och hennes skotska fru!"
Bell: Vilket som, de har ju alla kjol.
Trillian: Stans skönaste inställning for the win.

Trillian: Men kanske kan man bara dra ihop ett gäng? Det behöver ju inte vara så himla pretentiöst - detta är mitt motto!
Bell: Motto of the week där då!

Pi: Jag är nog godiskleptoman för jag... vill ha godis.

Hört inne på Bio Capitol en seg sommardag.
Sommarjobbare: Näe, vad ska man göra idag?
Annan sommarjobbare: (...) Äta skorpor?

Bell: Det som är så intressant med alla stora städer är att det finns lika delar fula, snygga och fulsnygga människor. Det är som en kvot.
Pi: Mmm. Jag är din kvot. (...) Mata mig.

Bell: Går de att äta? Då vill jag ha!

Schack.
Bell: Jag vill ju jättegärna flytta min häst, men då kommer du att ta den.
Pi: Varför det, jag har ju en egen.