Ulrika: Nu är det revision, ungefär den sista månaden i ert liv.

Ulrika: Språket ska vara formellt men avslappnat; måttfullt, och vi är lite japanska där mina vänner.

Ulrika: Var lite, nästan sådär autistiska i ert sökande på stilfigurer.

Ulrika: Vad är klockan? Min har slut på batteriet.
Okänd: Tjugo i ett.
Ulrika: Jäklar, jag blir alltid jagad av den där klockan.

Angående Astrid Lindgrens varierande tidsperspektiv i Bröderna Lejonhjärta.
Ulrika: "Här sitter jag i Nangilima och smaskar på ett äpple, och nu ska jag berätta om vad som hände på den där platsen Nangijala. Och sen kom Tengil, och vi kunde ju inte veta att han skulle vara så jävlig!" Ja, jag slog inte riktigt an Astrid Lindgrens ton...

Ulrika: Det slutar alltså med att-- Är det någon som ska läsa den? Ja, han dör i alla fall, skit samma.