Pi: Alltså jag är ju som lyckligast när jag är miserabel.

Pi har en tid diskuterat Utvandrarna, framförallt aspekterna att de aldrig fick åka hem, och att de saknade sitt äppelträd.
Pi: "Kristina från Duvemåla", vilken jävla dålig titel. "Vem käkar mina äpplen nu" borde den hetat.
 
Pi: Tappad bakom flötet. Det är därifrån det uttrycket kommer. För flötet är ju båten.
Bell: Nnnej...
Pi: Du kunde ju funderat på det en stund i alla fall.
 
Pi: (på östgötska) Hörru Kristina. Har du hört. De säger att det är en ädelmetall, men det kan det ju inte ha varit. Det är ju sand.

Pi: Jag älskar arga akademiker. De är det bästa som finns.
Bell: (ler stort för första gången på två veckor) Ja men jag är ju det!

Pi: Vad kul vi ska ha.
Bell: Du låter alltid så entusiastisk när du säger så.
Pi: (mumlar) Men jag menar det ju aldrig.

Pi: Har du någonsin sett ett argt bi? Så arga blir de.
Bell: Jag har nog aldrig sett ett bi uttrycka någon sorts känsla någonsin.
Pi: Det har jag. Förtvivlan. Var allt jag såg i hans håriga ögon.

Adam is listening to classical choral music and Phi is looking sad.
Bell: What's wrong? Does the music make you feel sad?
Phi: (looks even sadder)
Adam S: But, it ends on a major?

Mitch Albom.
Bell: Jag hatar ju honom. Med en brinnande passion.
Tati: Jaså? Nej, jag tycker "hata" är ett lite starkt ord...
Bell: Ja, jo. Jag är väl mest apatisk. Men det är en brinnande apati.

Pi: Man blir ju inte kär i någon för att det är lägligt, liksom.
Bell: Fast var det inte du som sa att man skulle gifta sig för att leva ett funktionabelt liv tillsammans?
Pi: Jag ska inte gifta mig, jag tänker inte leva ett funktionabelt liv.

Angående vad Björn sa förra gången han var med på sidan.
Josef: Det var den vackraste dagen i mitt liv, jag grät mig till sömns den natten.
Björn: Ja, det var en dag som vilken som helst för mig.

Josef: Jag älskar dig, Björn.
Björn: Och jag står motvilligt ut med dig, Josef.

Pi: What are you doing?
Christopher: I'm in my little bubble of emptiness and despair. /.../ Don't burst it! It's all I have.

Hört på fest. Ämnet är en utav två tjejkompisar som rådissat en kille på krogen.
Kille: Men det betyder ju att hon har mycket mera-- Vad heter det?
Tjej: Intelligens?
Kille: Nej, men nästan...
Tjej: IQ?
Kille: Mansförakt!

Bell: Vad händer om man doppar en hel människa i Cola?
Phi: Gem?
Pis Felfärgade Falsification: Fall-skör.

Bell: Var det ilska eller glädje? Jag förstår inte.
Pis Felfärgade Falsification: Förmådalse.

Pi: Jag känner mig... Du vet såna där påsar... Alltså, om man är Amerikan...

Pi: Jag känner mig lite som jag tror att sparrisarna känner sig.

Bell: I feel really old.
Colette: But you are; just look at your jumper..!

Rhona is the Devil.
Rhona: Who's to say I don't have a soul?
Zoe: You have a feeling, so you must have a soul.
Bell: A feeling?
Rhona: Yes. It gets hurt sometimes.

Rhona is impatient for food.
Charles: You have to wait; this isn't Hell where everything cooks instantly.

Lol: Wow! Man kan couchsurfa på Antarktis! Kan vi inte göra det?
Bell: Nej, tvi vale. Det är ju kallt där, minns du inte?!
Lol: Kallt... Hmm... Betyder det kallt eller varmt?

Bell: Hon är nog ryss. (...) Hon gråter som en ryss.

Frida: ... so please don't cry after the exams, because I will cry with you.
Bell: I think we will have reached the state of apathy next week.
Frida: Good. Apathy is good.

Lol: Allt som behövs för att gråta är lite saltvatten och två hål i ögonen.