Nervousness when holding public presentations.
Marc: It doesn't get better. You just stop caring. We're all fools. We're all going to die one day.

How to improve your presentation skills.
Marc: For these situations you need critical friends, and by friends I mean bastards.

Pi: Vad kul vi ska ha.
Bell: Du låter alltid så entusiastisk när du säger så.
Pi: (mumlar) Men jag menar det ju aldrig.

A Scottish guy is trying to communicate some exotic phrase to an American girl.
Guy: Happies.
Girl: Happies?
Guy: No, happies.
Girl: ... Happies?
Guy: H-I-P-P-Y. Happy.
Girl: Hai-pee? What..?!
Other guy: Peace-and-love people in the 60's.
Girl: Oh, hippies!
Guy: That's what I said! Happies!

Bell: Hallå det finns lite falaflar. Fast jag är inte så hungrig.
Pi: Sa du julmust?

Bell: Men nu har jag tappat bort mitt gym token. Det är ju ännu en anledning att inte gå till gymmet.
Pep: "Tappat bort".
Bell: Ja, jag vet inte vart den tagit vägen.
Pep: "Tagit vägen".
Bell: ...

Clare is hyperactive.
Rachael: Clare, are you all right?
Bell: Did you have nuts? You eat nuts, you are nuts. You are what you eat.
Rachael: You're a bit chilly. And a bit of meat. Con carne. (...) I'm a bit tuna-y.

Pi: Du lyssnar ju inte på mig.
Bell: Vad sa du?
Pi: Du lyssnar ju inte på mig.
Bell: Men vad sa du?
Pi: Du lyssnar ju inte på mig!
Bell: Men vad sa du innan det?!

Overheard on the train between Glasgow and London.
Very Scottish man: Burrt.
Very English woman: Bart?
Very Scottish man: Burrt.
Very English woman: Oh, Bert..!

Pi: Du ljög för mig. Du sa att det inte skulle regna.
Bell: Det skulle inte regna.
Pi: Så du ljög.
Bell: Nej, jag förde bara vidare information.
Pi: Ja, men jag skjuter brevbäraren.

Bell: Förlåt.
Pi: Ja, jag hoppas det.
Bell: Vafan, hoppas? Jag ber dig om förlåtelse här, det bestämmer väl du om du vill ge.
Pi: Jag är som Kristian Björkman.
Bell: (...) Du bestämmer?
Pi: Nej, jag hoppar.

Pi: Den här! Läser jag.
Bell: Jaså gör du verkligen d--?
Pi: Nej.

Pi sätter på musik.
Bell: Vilket band är detta?
Pi: Hoffmaestro.
Bell: Jaha, är detta Hoffmaestro?
Pi: Ja, det är det enda jag har på datorn, min andra musik är på hårddisken.
Bell: Ah, fint.
Nästa låt.
Bell: Men, är detta också Hoffmaestro?
Pi: Vad sa jag för fem minuter sen?
Bell: Just det ja...
Nästa låt igen.
Bell: Vilk-- (knäcker sig)
Pi: Vad?
Bell: Nej, du kan ju gissa vad jag tänkte fråga.

Pis Felfärgade Falsification har gått över på heltid till Stockholmsslang.
Pis Felfärgade Falsification: Slärre orre stärre snärre.
Bell: Herre derre.
Pis Felfärgade Falsification: Varre?
Bell: Ja, hej då alltså.
Pis Felfärgade Falsification: Men herre dårre.
Bell: Ja. Förre lårre.

Bell: Det hade ju kunnat bli ett bra jägarskämt. "Varför sköt du?" "Nä, hjort är hjort." (åsneskrattar)
Pi: Åsna låter dumt. Det är mitt ordspråk.

Svanprinsessan.
Filmen: Det var en gång, en kung som hette Wil-helm.
Pi: JAG FÖRSTÅR INGENTING!!!

Bell: Kan man äta i sig--
Pi: Isbjörn?
Bell: Ja. Isbjörn. Kan man det?
Pi: Ja. Jag utgår ifrån det.
Bell: Hur fångar man den? Kan man locka med honung?
Pi: Ja, det är klart.
Bell: Men ofta det finns honung? Ofta de ens vet vad honung smakar, det finns ju inget sött på Nordpolen.
Pi: Nja. Sälungar är ganska söta.

Bell: Bra att du är konsekvent.
Pi: Ja. Eller nej.

Bell: Vet du vad jag vill ha? Autism.

Bell: Det känns som att allt blir mycket lättare då.
Pi: Aufthgh-- (suckar djupt)

Pi: Berätta om ditt liv.
Bell: Va?
Pi: Berätta om ditt liv.
Bell: Vilket liv?

Bell: Jag köpte massa tropisk frukt igår, så jag har kiwi och passionsfrukt och mango.
Pi: Mmm!
Bell: Skitdyrt var det.
Pi: Sa du Barbapappa?!